"the pursuit of the pink taco"

ovan finner ni mitt absoluta favorit filmcitat. det är från filmen "Van Wilder" haha. min dag igår började väl någorlunda, blev lite besviken på mitt engelska nationella resultat samt min novell. riktigt irriterande att få vg+ när man verkligen vill ha mvg. vad är mitt problem liksom? varför kan jag inte bara sätta ett hårt stämplat jävla mvg.

på kvällen letade både jag och kevin fest utan någon framgång alls. det är helt sjukt, som jag skrev i mitt förra inlägg "man trodde det skulle komma mer fester till sommaren". vi stack i alla fall till gröningen tillsist och drog med oss camilla så att hon inte skulle behöva sitta hemma och ruttna. väl på gröningen var det ganska mysigt, fett obehagligt att se han som misshandlade mig gå framför en fram och tillbaks hela tiden, jävla äckel. han visste vem jag var och det märktes, ser fram emot att få sitta ögon mot ögon i rätten med äcklet!

när klockan var runt 12 så skringrades den gruppen som vi hade skrapat ihop på gröningen, och jag får väl påstå att det är min första lyckade afton på gröningen. det blir vad man gör det till! så när jag och kevin började gå hem ensamma genom norra hamnen så gick 3 killar bakom oss. de snackade och slutade plötsligt snacka och man kände sig fett iakttagen. så både jag och kevin började gå snabbare och man hörde deras fotsteg hack i häl på en. kevin kom nära mig och viskade "vi går upp här". trodde inte dem skulle följa efter men det var något skumt med killarna. och stället vi väl skulle gå upp på var ännu mörkare än där vi gick från början, ingen bra idé kevin, tänkte jag. vi gick upp för ett par trappor för att komma in mellan lägenheterna på norra hamnen, killarna svängde efter och ökade tempot. jag gick nära kevin och viskade "kevin, spring!". samtidigt rusade vi åt vars ett håll och jag trodde att en av killarna skulle få tag på oss, men det är tur att både jag och kevin har speed i benen. från att vi sprungit med benen på ryggen från norra hamnen till konserthuset så stannade vi upp med ett par 20åringar som gick. de trodde att vi blivit jagade av polisen, vi beskrev situationen och fick gå med dem till knutan. när vi väl vände oss om så såg man de tre killarna, ja, de var utländska, sitta på vars en sten och hämta andan. det var sjukt som mitt adrenalin pumpade. vem fan vet vad som hade hänt om dem hade fått tag på oss, slagit oss? rånat oss? det är hemskt att man inte kan känna sig trygg för fem öre ute idag. se vad samhället kommit till, helt sjukt. det blir nog självförsvar nästa asså!