måndagen den 5e maj

igår var den enda dagen jag spenderade med min bror under de 5-6 dagarna han var här. trots att jag endast träffar honom ca 3-4 gånger om året eftersom att han nu studerar uppe i karlstad, så är det ändå rätt så wierd att vara hos morsan när han är här. inte för att jag och han har tråkigt tillsammans, men för att vi är så himla olika. jag och min bror (har visserligen 3, men den yngsta efter mig som är 22år) är raka motsatsen av varandra och det gör hela umgås grejen lite annorlunda. det jag mest stör mig på är att vi måste dela på datan när båda är här, haha ;p och jag ser det som något besvärligt när jag måste begränsa mig. men det allra värsta han utsätter mig för är dock att han höjer ribban varje jävla dag som går. visst fan är jag glad för hans skull att det går suveränt, att han varit och praktiserat på guadeloupe (västindien), och nu ska han även till Boston och plugga på Harvard i ett år. det är rätt så överdrivet och jo, det vet jag om. som jag sa, han höjer ribban och även mammas förväntningar på mig och jag tvingas prestera mer och mer. visst har jag skärpt mig sedan 9an och överhuvudtaget sedan högstadiet. alla mina betyg har förbättrats, kanske inte matematik, men det får man ta. från att ha gått ut högstadiet med otroliga 190p kan jag säkerligen ligga på ca 250p just nu. så visst fan har det förbättrats. men eftersom att min bror bara gör sjuka steg inom sin utbildning så förväntar sig mamma att jag ska vara lika bra. hon kan alltid skryta för sina vänner, nära & kära och annat folk, om hur duktig peter är och att han ska åka dit och dit och han ska göra det och det. jag säger självklart inte att mamma är missnöjd med mina förbättring men hon hävdar dock efter varje utvecklingssamtal att jag kan prestera bättre och att min bror pluggade mer än mig och se vart han är just nu. samtidigt så är jag och min bror bra på helt olika saker inom skolämnena. min bror gick ju NV på Tycho Brahe, som sägs ska vara väldigt svårt och krävs en massa plugg. min bror pluggade mycket och därför ser jag i princip lat ut och kanske eventuellt skoltrött? inte mitt fel att man inte har lika mycket att göra när man går SP.

om ni orkat läsa hela skiten så har jag inte skrivit allt detta för att whina, utan mer för att få ut något som jag känner. det är väl lite det som en blogg är till för? självklart så älskar jag både min mamma och min bror, så tro inget :p
kan även tala om att jag sovit sjukligt lite inatt och jag kunde inte somna och det var så jävla varmt i rummet.

såg även en film med min bror igår, 'One missed call', såg på IMDB att den hade fått väldigt lite betyg men jag ska tala om för er att den inte är så dålig som det skrivs. den är ju ingen höjdare heller, men det är en film som jag faktiskt kan klassa till skräckfilm. har inte blivit skrämd av filmer på ett bra tag nu.