i'd rather take it back.

vill bara konstatera att jag visserligen är glad att allt är över, och när jag berättat för folk om domen etc, så tycker dem självfallet att "åh 12 450kr, det är ju fan värt det". men jag vill försäkra er om att jag hellre hade gått tillbaks i tiden och sett till att det inte hänt än utgångsläget i nuläget.

för vad många antagligen inte förstår, eller tänker så mycket på, eller eventuellt inte kan sätta sig in i, är vad jag trots allt detta gått igenom. visst har jag kanske inte visat det. i början så upplevde jag inte det så speciellt mycket, det är något som händer och tyvärr råkade även jag ut för det. det tog ett tag innan man kunde släppa chocken och förstå vad som egentligen hänt, att riktigt förstå och kunna samla tankarna och verkligen analysera händelsen. visst mina yttre skador, dvs. svullnad, frakturen i näs benet, blå märkena och allt det bar med sig, var ju saker som gick över efter dryga 2 veckor. vad som mest plågade mig var den ständiga oron av att vara ute och känna obehag. att vara ute på stan eller gå på fest och hela tiden ha i baktankarna att det skulle kunna hända igen. det hjälper inte att jag strax därefter hade blivit jagad av 3 killar. visst läget är bättre i dagsläget, men det finns alltid i bagaget....